Historia

1800-talet – Krig och elände

För många svenska städer var 1800-talet det århundrade som betydde utveckling genom ökad industrialisering och handel. Ett århundrade där många mindre orter tog steget till att just bli större städer. Visserligen genomgick även Piteå en stor positiv förändring under 1800-talet men det är även en stad som har haft en hel del problem under denna tid.

Allt börjar redan 1809 då Ryssland invaderar Sveriges norra delar och därmed Piteå. Kampen stod främst mellan Ryssland och Sverige och Sverige var den stora förloraren när kriget var slut. Man fick då lämna ifrån sig Finland, Åland och delar av både Lappland och Västerbotten.

Det var även här som krigets allra sista skott sköts. Det sista skottet som skjutits i ett svenskt krig då landet inte varit i krig sedan 1809.

År 1866 spred sig sedan en koleraepidemi. Visserligen dog ”enbart” 23 personer men många var drabbade av sjukdomen på ett eller annat sätt.

Nästa stora problem kom i slutet av 1860-talet. Under några år var det mycket dåliga skördar och missväxt i området vilket direkt skapade stor hungersnöd. Det värsta året var 1867 som även går under namnet Storsvagåret eller Lavåret. Det sista namnet kom just utifrån att många valde att äta lav och bark (i brödform) för att överleva. Eftersom det var många som emigrerade till Amerika, från hela Sverige, under denna tid så var det även många som valde denna väg för att komma ifrån fattigdomen i Piteå.

En annan eländig klenod från detta århundrade är att Anna Lindersson föddes 1872. Vid 21 års ålder blev Anna inlåst på Piteå Asyl och Hospital (mentalsjukhus). Hon var sedan inlåst till 1960 då hon avled. Med 67 år bakom låsta dörrar fick därmed rekordet gällande att vara den person som varit längst inlåst i hela Sverige. Ett rekord som fortfarande Anna har och därmed även mentalsjukhuset.